painted Louis XIV before Strasbourg in 1682  Related Paintings of Adam Frans van der Meulen :. | The watchfulness of Diogenes | Le Chahut | Domenico Quaglio Braunschweig Altstadtmarkt 1834 | The Accolade | Self Portrait 12 |
Related Artists:
Hans Thoma
German Symbolist Painter, 1839-1924 German painter, printmaker and museum director. He was the son of a miller, craftsman and smallholder and studied briefly as a lithographer in Basle in 1854 before being apprenticed to a watchcase painter in Furtwangen. Returning home the same year, he started to draw and paint in his spare time. In 1859 he enrolled at the Kunstschule in Karlsruhe, where he studied until 1866 with Ludwig Des Coudres (1820-78) and the landscape painter Johann Wilhelm Schirmer, by whom he was especially influenced. He spent his summer vacations drawing and painting in Bernau, and his landscapes, portraits and genre pictures from this time record his transition from amateur painter to accomplished artist. His pictures of his mother and his sister Agathe
MAGNASCO, Alessandro
Italian Rococo Era Painter, 1667-1749 Painter and draughtsman, son of (1) Stefano Magnasco. He did not study with his father, who died when he was a small child. He went to Milan, probably between 1681 and 1682, and entered the workshop of Filippo Abbiati (1640-1715). His Christ Carrying the Cross (Vitali, priv. col., see Franchini Guelfi, 1987, fig. 238) faithfully repeats the subject and composition of Abbiati's painting of the same subject (Pavia, Pin. Malaspina). Alessandro Magnasco's early works were influenced by the harsh and dramatic art of 17th-century Lombardy, with dramatic contrasts of light and dark and livid, earthy tones, far removed from the bright, glowing colours of contemporary Genoese painting. The depiction of extreme emotion in the St Francis in Ecstasy (Genoa, Gal. Pal. Bianco) was inspired by Francesco Cairo's Dream of Elijah (Milan, S Antonio Abate). However, Magnasco was already expressing himself in a very personal manner, with forms fragmented by swift brushstrokes and darting flashes of light. The Quaker Meeting (1695; ex-Vigan? priv. col., see Franchini Guelfi, 1991, no. 18) is one of his first genre scenes. In this early period he specialized as a figurista, creating small human figures to be inserted in the landscapes and architectural settings of other painters. He also began collaborating with the landscape painter Antonio Francesco Peruzzini, with a specialist in perspective effects,
johan krouthen
född 2 november 1858, död i december 1932, var en svensk idealistisk konstnär. Krouthen föddes i Linköping och var son till handlaren Conrad Krouthen och Hilda Åberg. Släkten Krouthen kom från Norrköping och flera generationer hade arbetat som tenngjutare. Familjenamnet Krut ändrades genom att varubeteckningen Krut-tenn förfranskades till Krouthen. Conrad Krouthen kom till Linköping 1850 och startade en manufakturaffär vid Stora torget. Affären gick bra och 1857 kunde han gifta sig med sömmerskan Hilda Åberg. Krouthen kunde växa upp i ett välmående hem och han fick börja skolan på läroverket i Linköping. Vid 14 års ålder slutade han skolan och började arbeta åt fotografen och målaren Svante Leonard Rydholm som hade en atelje vid St. Larsplan. Krouthen fick lära sig grunderna i både målning och fotografering och vid 16 års ålder började han på Konstakademiens principskola i Stockholm 1875. Den treåriga utbildningen innebar att eleverna fick lära sig att rita av klot och profiler, djur och växter. Efter de tre åren fick Krouthen fortsätta vid akademin. I kursen "Lägre antiken" fick eleverna rita av gipsmodeller, i "Högre antiken" teckna efter levande model och i "Landskapsskolan" fick eleverna måla landskap. Under studietiden sökte sig många elever utanför skolan och Krouthen lärde känna konstnären Edvard Perseus. Perseus var kritisk till utbildningen på akademin och tog med sina elever bland annat till Mariefred och Gripsholms slott för att måla av naturen.